Krönika. Jennifer Espling.

2017-08-22 07:00

Centrum ligger i Jädra-Hubbo

Centrum betyder medelpunkt, och det har i alla tider och kulturer varit viktigt att vara i centrum så att man inte missar något som kanske kan hända. I tonåren var centrum viktigt. Det fanns stanisar som gick omkring i centrum jämt, nästan som ett jobb. Jag var i centrum några kvällar men det hände inte så mycket för det. En stanis skrek  ”jävla Hallstabönder” till mig och mina kompisar.

Inne på varmt upplysta restauranger med åldersgräns satt folk och hade trevligt. Vi cyklade hem till Bjurhovda, och på vägen tänkte jag nån gång att från stan är det ju uppförsbacke till fan allt. På skylten som satt i cykelbanekorsningen vid Österleden hade någon kastat en hundbajspåse mitt på ordet Centrum. För mig hade det en innebörd även om jag inte kunde sätta fingret på vilken.

Västerås stads medelpunkt, ifall man ritar ett kryss från kommunens yttre hörn i de fyra väderstrecken, hamnar ungefär i Jädra-Hubbo utanför Tillberga. Västerås tätorts centrum hamnar på södra fotbollsplanen vid Blåsbo.  Om man däremot frågar folk var Västerås absoluta centrum är så brukar det anses vara i korsningen Vasagatan-Stora Gatan. Centrum är alltså inte en geografisk mittpunkt utan en upplevelse eller överenskommelse om vilken plats som är mest viktig. Centrum skulle egentligen kunna vara beläget var som helst.

En centrifug är en behållare som sätts i rotation så att de tyngsta partiklarna samlas i de yttre delarna och de lättare hamnar i mitten. Det är praktiskt för att till exempel separera grädde med lätt densitet från mjölk som är tyngre. Sociala och ekonomiska system kan fungera som en slags centrifug, på det sättet att det som är tungt och kantigt trycks ut i marginalerna och det som flyter lätt samlas i centrum.

Ett exempel är att människor och verksamheter med högre social och ekonomisk flytkraft lokaliseras i innerstaden och ”belastade socialgrupper” och verksamheter med lägre betalningsförmåga och/eller status finns i ytterområden. Ett annat exempel är att centrala beslut i högre grad formas av de som är verbala och har en inflytelserik position än av marginaliserade människor med oslipad retorik á la hundbajspåse.

Att upprätthålla separation och uppdelning kräver energi och kraft, och vad det gäller centrum, periferi och ekonomiska skikt i städer och samhällen så tror jag att en ökad separering i staden och samhället i förlängningen blir mer kostsam. Jag tycker det verkar som att motsättningar och känslan av hot och utsatthet ökar med avståndet. Kanske finns det vetenskapliga belägg för det nånstans, jag vet inte, jag har mest tagit intryck av de olika rum jag passerat hittills. Vissa rum var i centrum och andra väldigt långt ifrån.

För att återgå till det här med centrifugen. Jag skulle vilja stänga av den så att separationen saktade av och allt blandades mer. Centrum kunde gott avskaffas, eller finnas överallt, eller blomma upp lite här och där. Staden kunde vara som ett nätverk, ett lapptäcke, en kompost där saker uppstår och växer lite oväntat.

Där människor och fenomen får existera likvärdigt oberoende av ekonomisk eller social tyngd. Gamla hus, nya hus, bostadsrätter, hyresrätter, ungdomsgårdar, affärer, dagvattenreningsanläggningar, seniorboenden, lekparker, kontor, industrier, parker, odlingsexperiment, scener, ruiner, tomrum, olika språk.

Priset skulle förmodligen bli en något större oförutsägbarhet och oordning – men en tryggare oordning. Vi skulle få se rum vi aldrig annars hade sett.

 

Jennifer Espling
Jennifer Espling 

Miljökonsult och konstnär