Krönika. Annelie Salminen.

2017-08-15 06:00

Det är hemligheterna som bygger personen

Det är i allt det som finns i gömmorna och under ytan, i det som inte sägs rakt ut, som sanningarna ligger.

Högen inför semestern var sju böcker hög. Det skulle räcka till tre veckor. En och en halv vecka in på ledigheten undrade hon vad det var hon försökte säga sig själv.

Första boken, en ny från en av favoritförfattarna, gick snabbt ner. Handlingen kretsade kring ett hushåll balanserande på en tunn gräns, en svart blickande sjö, och ett gäng personer som dragit sig undan den alltmer krävande världen för att bygga sig en fantasivärld.

Andra boken, en modern prisad blivande klassiker som legat på läslistan ett tag. I handlingens mitt ett hem i förfall, en svart bitande sjö, och ett antal personer som försökte förhålla sig till världens hemskheter som utan ursäkter raserade allt i ett slag.

Tredje boken, en översättning med en del ­klyschor och svengelska uttryck, en typisk pocket att slänga med i väskan till stranden. Huvudpersonen ett ­förfallet hus som kommunicerar över årtionden, en svart sugande sjö som både ger och tar, och runt allt en grupp människor som flyr undan världens krav och vars handlingar påverkar generationer.

Temat återkom tydligt i de första böckerna hon läste på månader. Att dra sig undan världen, hitta sig en fri och lugn plats. När omvärlden pressar på, när stöket blir stort och när kraven och tempot bara ökar. Då är det inte underligt att fly till ensamma hus och svarta djupa sjöar. Läsa om människor som bryter med allt och tar en paus från livet, men som sen upptäcker, ibland med lättnad och ibland med fasa, att det var själva livet de egentligen hamnat i.

Det fanns något med hus i drömmar och fantasier som lockade fram hennes djupaste önskningar och dolda minnen. Där samlades gammalt skräp som aldrig fått någon ordentlig plats, utan bara slängts in i ­garderober och i vindsförråd.

Hon visste att det verkligt intressanta med alla minnesvärda karaktärer, är hemligheterna. Ingen vill läsa om någon som har allt klart för sig och är öppen som boken själv. Det är hemligheterna som bygger personen. I böckerna precis som i livet. Det är i allt det som finns i gömmorna och under ytan, i det som inte sägs rakt ut, som sanningarna ligger.

Funderingarna återkom till henne ibland. De fick henne att backa och ta ett annat perspektiv. De fick henne att dyka in i ett hus någonstans för att våga stanna kvar där. Utan att bli störd. Simma ut i en kall sjö och flyta raklång med ögonen gläntande mot tussiga moln och bländande sol. Lyssna på ljudet av det egna blodet, pulserande genom strömmarna. Släppa fram de egna gömda tankarna, ­önskningarna, minnena.

Titta på dem ett slag, vrida och vända, låta drömmarna breda ut sig över långsamma förmiddagar, slumrande och ändå uppmärksamt. Ända tills hennes semester bryskt tog slut, böckerna ställdes in i bokhyllan, nyckeln ­gömdes under dörr­mattan och sjön sakta kallnade, med siktet ­inställt mot vinterisen.