Krönika. Peppe Hämeenniemi.

2017-10-23 07:00

Traktorer på E18 – något vi vill ha?

På väg hem så möter jag ett gäng ungdomar på väg från skolan, jag på min stora lastcykel, de till fots och på cykel, spridda över hela gång- och cykelbanan. Några av dem ser mig, några inte alls, jag håller till höger på den kombinerande och dubbelriktade gång- OCH cykelbanan.

Två av ungdomarna verkar frysa till is när de ser mig komma och vet inte alls vart de ska ta vägen, och jag drar mig ännu närmare kanten och slickar nu kantstenen som skiljer mig från den mötande biltrafiken. Efter att jag har bromsat in och de insett att de nog skulle vara på samma sida som sina kamrater så kunde vi alla fortsätta åt var sitt håll.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Jag är ganska övertygad om att de flesta tycker att det ganska ofta uppstår konflikter mellan gående och cyklister, att tveksamheten för vem som ska vara var är stor och att “de andra” alltid är på ens egen plats. Så blir det när man designar infrastruktur som inbjuder till konflikt. I Västerås så har vi ett stort gång- och cykelbanevägnät, drygt 30 mil.

Även om vissa företrädare för Västerås stad hävdar att vi har 30 mil ”cykelbanor”, men det har vi inte. För det vi har är kombinerade, dubbelriktade gång- och cykelbanor,  det är en väldigt stor skillnad mot dedikerade banor endast för cyklar. Och det är det här som är det viktiga. Ska vi kunna gå och cykla på ett bra sätt så gäller det att minska konfliktytorna. Det gäller att se till att alla trafikslag var för sig kan ta sig fram så snabbt och bra som möjligt.

Som cykelnörd och vardagscyklist så brukar jag alltid prata om mer cykelbanor, men för att göra mer plats för cyklister så måste vi även göra mer plats åt alla gående. Ser vi på några platser i centrum så är Vasagatan en favorit som jag ofta passerar. Där har de gående tre (3!) cementplattor att samsas på och lätt trillar över på den asfalterade delen som är för cyklar. En annan aktuell plats är viadukten under järnvägen mellan röda torget och cityringen, en av stans mest trafikerade GC-banor, där det är väldigt trångt och risken för olyckor stor. Om nu någon tror att detta är två särfall så tror den personen fel, jag har en lång, lång lista där bristerna i infrastrukturen är så stora att det påverkar framkomligheten.

För att komma tillrätta med detta så måste vi öka utrymmet för gående och cyklister, vi måste helt enkelt ta gatuutrymme från bilarna. Gående och cyklister måste få egna separerade banor för att öka säkerheten och framkomligheten. Hastighetsskillnaden mellan en gående och cyklist är procentuellt större än en traktor och en bil, och en traktor på E18 vore befängt eller hur? Vasagatan har till exempel onödigt breda körbanor så där är det enkelt.

I fall som viadukten vid röda torget så måste kommunen prioritera detta och låna ut pengar till Trafikverket för att tidigarelägga ombyggnaden av viadukten. Västerås stad måste på allvar börja arbeta med helhetsbilden för gående och cyklister, inte som nu arbeta i spridda skurar. Stadens nämnder måste prata med varandra så att ett bygglov inte raderar redan existerande trottoarer i city och därmed tvingar ut de gående på cykelbanan.

Jag hoppas och tror att Västerås stad kan bli en riktigt bra cykelstad, men då krävs det att kommunen och trafikverket tar sig i kragen och faktiskt gör vad som står i alla planer, policys och program. Görs det så kommer både vi cyklister men även alla gående få en mycket bättre, tryggare, säkrare och snabbare väg till jobbet, träningen, eller hemmet vi är på väg till.

 

Peppe Hämeenniemi
Peppe Hämeenniemi 

Förälder, medlem i Fi Västerås och ordförande för Cykelfrämjandet Västerås.