Ledare. Anna Lindén.

2017-11-27 07:00

Dags för en berättelse utan fossila bränslen

När detta skrivs är COP23 i Bonn i full gång. Ja, precis, klimattoppmötet där världens länder ska enas om hur man går vidare efter Parisavtalet, lite förenklat. Parisavtalet som ska leda jorden ur klimatkrisen på ett rättvist sätt innan allt går åt helvete.

När det här publiceras har de förhoppningsvis kommit framåt. Medan de gör det, sitter vi här och försöker välja rätt varor i butiken. Rätt bil, rätt skor, rätt pepparkakor inför första advent, och till slut har vi ingen tid över för att vi lägger så mycket tid på alla val: allt för den fina tanken att ”allting räknas”, för att alla kan göra något. För det betyder att alla också kan göra fel! Varje gång!

Men har man gjort rätt kan man gå hem och stänga in sig med chipspåsen och känna sig duktig och allt är som vanligt. Man behöver inte ens säga något på släktmiddagen eller fredagslöpningen. Allt är som vanligt och man har gjort sina lagom många val. För att man råkar bry sig just den dagen. En annan dag kom något emellan, men det märks knappast på omgivningen.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Visst, vi KAN tillsammans bilda en stor konsumentkraft som sakta tvingar de fossila bränslena över rätt sida lönsamhetsgränsen.Till exempel genom att producera vår egen el på taket med hjälp av solceller. Och tränga undan fulel! Det ska inte föraktas. Det är i själva verket en gigantisk möjlighet att ta tillbaka makten över energin.

Men ibland önskar jag att allting inte vore som vanligt efter att vi valt rätt knäckebröd på Ica. Eller fel. Ibland önskar jag att vi hade fler stormar, fler översvämningar, fler torkor, så att de som tjänar pengar på att sälja fossila bränslen fattar att de förstör. För oss alla. Även för deras barnbarn och för oss som har solceller på taket. Vi som har gjort rätt. Stormar och översvämningar är händelser som högst sannolikt orsakas av klimatförändring (det vill säga så nära ett samband man kan komma på forskarspråk, men det har vissa tagit sig rätten att inte ”förstå”.)

Vi behöver på allvar börja utforska vår berättelse om framtiden: hur ser en vardag ut där fossila bränslen inte används? Hur ser en semestervecka ut, för mig på semester och för den vars vardag är att tjäna pengar på min semester?

Vad pratar vi om på fikat när alla tar cykeln till jobbet? Vilka kunskaper delar vi med oss av till kvart-i-tre-ragget? Vad skryter vi om för att framstå som lite bättre? Vilka kunskaper värdesätts, och vilka nya affärsidéer växer fram i tv-sofforna? Vad har nästa Stieg Larsson-hjälte i garaget och vad äter morgondagens Lara Croft till middag? Allt det här behöver vi tänka mer på. Prata om. Ta en kaffe över. Eller kanske skriva skönlitterära böcker om. Inga fler domedagsprofetior och dokumentärer där diagrammen försvinner upp i himlen. Ge oss vardagsverkligheten som prosa. Så att vi kan leva oss in. En bok där alla nattöppna gatukök säljer falafel till skurkar och poliser utan att det blir ett ställningstagande.

Eller så åker vi till Amsterdam. Med tåg. Där har cyklingen blivit en självklar del av vardagen och stadens identitet. Jag har aldrig ägt en bil. Hade jag gjort det, hade jag lätt lånat ut den till någon student som ville göra affärer av att konvertera den till eldrift. Sedan skulle jag och studenten dela med oss av kunskaperna till alla som ville lyssna. Inte minst till kvart-i-tre-ragget. Som tack skulle vi bli bjudna på ett glas ljummet rödtjut och lite jordnötter. Sedan skulle alla tre cykla hem och sova.

 

Anna Lindén
Anna Lindén 

Grön, cyklist och feminist