Ledare. Anna Lindén.

2017-10-24 07:00

Fler västeråsare borde cykla

Jag tänkte försöka mig på en kanske uttjatad, men ack så viktig, fråga: om nu cykling är så himla BRA för hälsan och miljön som alla säger, varför ökar den inte mer i Västerås?

Västerås har flera gånger blivit rankad som en av Sveriges bästa cykelstäder. Säga vad man vill om att vara bäst på något bra som borde vara självklart, men det säger ändå något om ambitionen. I Västerås är ambitionen bland annat att ha ett väl utbyggt nät: det ska finnas runt 38 mil finfina vägar för cykel- och gångtrafikanter runt om i kommunen.

Många kommuner och städer har ambitionen att underlätta för cykling av flera skäl: hälsa, miljö, effektivitet i markanvändning med mera. Och många städer lyckas: Malmö anses som exempel vara en av världens (!) femte bästa cykelstäder. I Stockholm har cyklingen ökat dramatiskt på senare år, och söderut hittar vi Köpenhamn och Amsterdam.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Så varför ökar inte cyklingen mer i Västerås? Vad hände med Aseaströmmen? Varför cyklar vi inte mer på alla våra härliga kilometer som vi har till vårt förfogande?

Jag tror att det handlar om att få människor att känna sig välkomna som cyklister i trafiken.

Bilister är i högsta grad välkomna i trafiken. Man skulle kunna dra det så långt som att bilisterna utgör själva trafiken. Även om man som bilist tycker att man sitter fast i trafiken, så är man en del av den. Det tutas, vinkas med nävar, sägs diverse fula ord om andra (som de inte kan försvara sig mot), och det tackas med en vinkning när någon släpper in en annan framför sig på påfarten till motorvägen.

I trafiken finns trafikljus, stoppskyltar, omkörningsfiler, rondellregler, halv- och heldraget, hel- och halvljus, hastighetsgränser och fortkörningsböter, körkort och högerregeln, väjningsplikt och stopplikt. Här finns parkeringsfickor, parkeringsvakter, parkeringstaxor och parkeringsböter. Här finns parkeringsgarage, uppretade fastighetsägare och förbannade väghållare. Här finns försäkringspremier, skatter och bensinstationer.

Ett helt ekosystem av företeelser som dagligen upprätthåller bilisternas särställning i trafiken. För som bilist förväntas man följa reglerna, bete sig vettigt eller ta sin bot om man bryter mot dem och ges därför plats.

Och någonstans där, i hjärtat av bilismens geggiga ekosystem, tror jag att vi ska börja lära av normen. För cyklister kan också upprätthålla ett sådant ekosystem – om vi vill det.

I Stockholm ökar cyklingen. Samtidigt vittnar stockholmarna om ett hårdare klimat där cyklister har blivit vår tids nya rötägg: egoistiska skithögar som bara kör på utan att bry sig om andra. Men hur ska de kunna göra det utan tydliga markeringar och regler för hur en cyklist ska bete sig i trafiken? Och utan ordentligt med plats?

I Köpenhamn, Berlin och Amsterdam finns mer att hålla sig till. Här finns dubbelfiliga cykelvägar, trafikljus, markerade partier för dem som ska svänga i en korsning, här finns cykelvägar där gångtrafikanter inte är tillåtna och här finns andra cyklister som förväntar sig att du beter dig vettigt. I Tyskland är det lika självklart att hotellet har ett cykelgarage, som att det finns gratis wifi eller att det kommer vatten ur kranen.

Åker du till någon av dessa städer går du från att vara en irriterande bit kött på två hjul, till att bli NÅGON. En person bilister väjer för, eller vinkar fram, helt enkelt för att det är tydligt hur du förväntas bete dig i trafiken. Eftersom du är en del av den.

Jag ser lika mycket fram emot den dag jag som cyklist får en fortkörningsbot i trafiken, till den dag jag får en omkörningsfil eller står i cykelkö på Stora gatan.

För det betyder att jag är en del av trafiken. Jag har gått från att vara något, som kan göra som jag vill, till någon som förväntas ge och ta.

Där har vi nyckeln till omställningen.

Ser inte du också fram emot din första fortcyklingsbot?

 

Anna Lindén
Anna Lindén 

Grön, cyklist och feminist