Fredrik Engström – pedagogen som bygger förtroende

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– I stället för att gå dit så gick jag in på toa. Jag hittade en strategi för att slippa saker, men jag önskar att jag hade haft en strategi för att fixa skolan, säger Fredrik Engström när vi tar en promenad längs Svartån.

Har lyckats skapa förtroende

Då och då stryker ungdomar förbi. Fredrik hejar på ungefär varannan. Det är glada rop. En del skämt. Det är uppenbart att Fredrik har lyckats med något många andra pedagoger inte har lyckas med under ett helt yrkes­liv. Att skapa förtroende i stället för ett maktförhållande. Att visa respekt i stället för ogillande.

Med en bakgrund som fritidspedagog har han utvecklat en ny yrkesroll de senaste åren; dels som resurspedagog för de ungdomar som behöver hans hjälp, dels som föreläsare för yrkesverksamma pedagoger. Redskapen och metoderna han använder och delar med sig av har han till stor del utvecklat från sina egna upplevelser.

– Det är svårt att förändra sig själv när man aldrig får höra att man gör rätt, utan bara när man gör fel. Jag var inte alltid så smidig i skolan, och jag blev inte precis mindre klumpig av hur omgivningen behandlade mig, säger Fredrik.

”Var hela tiden dömd på förhand”

Minnena från skoltiden målas upp som små svarta pärlor i ett långt och trassligt halsband: Musikläraren, som i femman stängde av Fredrik från undervisningen en hel termin för att han hade dragit undan stolen för honom. Svenskläraren, som vägrade tro att Fredriks recension av en Henning Mankell-bok inte var tagen från nätet, och som ifrågasatte att han ens hade läst boken. Samma lärare som skrattade honom rätt upp i ansiktet när han hävdade att Burkina Faso är ett land i Afrika. När Fredrik till slut sprang ut från klassrummet, förtvivlad och förorättad, hörde han en vuxen ropa: ”Släng inte i dörren, Fredrik!”

– Lärarna gav mig inte chansen att förändra mig. Jag var hela tiden dömd på förhand.

Hur arbetar du med elever som är som du en gång upplevdes vara? Som inte kan sitta stilla och uppföra sig enligt normen?

– En sak är rätt enkel. När jag gick i skolan ringde lärare alltid hem till mina föräldrar när jag hade misskött mig. Det gjorde att jag hatade skolan, för det kändes som att de ringde hem och skvallrade. Jag gör precis tvärtom. Jag ringer hem och berättar positiva saker. Föräldrar förväntar sig ofta något negativt när en person från skolan ringer. Men forskningen visar att det man fokuserar på får man mer av.

Skoluppgiften: Skriv en raplåt om kemi

Besvikelserna och nederlagen från skoltiden överlappas av triumferna och framgångarna i yrkeslivet. Åtskilliga gånger har han bevisat att ingen elev är hopplös. Vissa historier låter nästan för bra för att vara sanna, som om de vore delar av ett Hollywoodmanus. Fredrik berättar om en elev som gjorde sig omöjlig under NO-lektionerna. Läraren kunde inte få eleven att anstränga sig det minsta. Efter några samtal med Fredrik kom det fram att eleven älskade att rappa. Uppgiften blev då att göra en raplåt om det periodiska systemet. När läraren fick höra låten sade hen: ”Jag har inte fått ett så här bra arbete i hela mitt yrkesliv”.

– Det handlar om att bygga relationer och skapa tillit. Då kan jag hitta ett sätt som kan få just den specifika eleven att vilja jobba, säger Fredrik.

Många elever som har haft det kämpigt i vissa ämnen har Fredrik tagit åt sidan. Genom att sitta sammanhängande stunder, i lugn och ro, på skolloven har de lyckats höja sina betyg. På samma sätt har Fredrik fått icke simkunniga elever att lära sig simma på bara några dagar. För sina insatser inom skolan har han blivit nominerad till ett pedagogiskt pris och successivt fått utökat förtroende av sina chefer.

– När jag gick i skolan fortsatte jag att vara den som alla andra trodde att jag var. Jag ser samma sak i dag och jag vet att det sker i skolor över hela landet. I klassrummet har eleverna ofta en roll att leva upp till. När jag sitter ensam med dem lär jag känna dem som personer. Tänk om jag hade haft en lärare som hade kunnat säga till mig: ”Men Fredrik, det här är ju inte du.”