Regeringskris. Det är i dag jag kan följa pressträffen som har utlovats på morgonen. När jag vaknade imorse såg jag notisen på min telefon, ”tror det blir nyval?”. Det är inte första gången den frågan har ställts under denna mandatperiod och det är oroväckande. Jag blir oroad över att folk ska bli avtrubbade för vad misstroendeförklaringar innebär i förlängningen och oroad över hur vi ska kunna upprätthålla en stark demokrati när man inte längre vet om rösten kommer att kunna göra skillnad. Det är trots allt andra saker här i livet som för många känns viktigare just nu och som kommer att ha betydelse i dag.
Jag stänger ner telefonen när pressträffen är över, nu har jag lovat att gräva efter mask till mete och mina tankar får fortsätta en annan stund.
Det är sommar och för många vankas semestertider men för många andra är det högsäsong på jobbtillfällen. Under tiden som jag gräver efter maskar så har några andra tagit sina första steg in på arbetsmarknaden, kanske är det för en del just nu absolut mest intressant vad man ska göra med sin första riktiga lön. För en del blir lönen inbetald på kontot, skatten är dragen och allt känns på riktigt.
För en del uppenbarar sig en annan verklighet, en verklighet där lönen betalades ut i handen och blev mindre än man hade tänkt sig. Eller kanske en verklighet där man kände sig mindre än någonsin och i efterhand känner sig lite utnyttjad när man har stämt av med kompisarna om hur deras jobb har funkat.
När jag har ägnat tiden åt att besöka sommarjobbare och snackat med flera av dem som har besökt sommarjobbare i Västerås så gör jag som vanligt. Jag lägger till några företag/arbetsgivare till min lista över dem som tar hand om sina nya medarbetare och som jag kommer att handla lite extra av om jag får chansen eller rent av bli stammis på.
Sedan har jag några som hamnar på den andra listan, några som jag inte kommer att vilja stötta med en enda krona till – skojarna som driver ställen där jag ska betala samma pris för min lunchtallrik men där det döljer sig en unken atmosfär för ungdomar som har lurats till att arbeta för mycket lägre peng än vad de förtjänar.
Jag ser det som min skyldighet som företrädare i en rörelse för de anställda att träda före och göra vad jag kan för att informera nyanställda på arbetsmarknaden och att inte stötta de arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för andra.
Just ansvarsbiten kan jag tycka att arbetsgivare och politiker ibland tar lite lätt på. Du som arbetsgivare bär ett ansvar för att människor har något att leva av – det är ingen liten uppgift! Det är ett enormt stort ansvar som du bör visa stor ödmjukhet inför. Genom att skapa trygga anställningar och vara tecknad mot kollektivavtal så har anställda en möjlighet att skapa sig en stabil start i arbetslivet och i livet. Genom att hela arbetarrörelsen med dess representanter lever som man lär så kan man göra skillnad som betyder något. Det är ju hela tjusningen med en folkrörelse, den kollektiva styrkan. Låt mig vara tydlig, kan inte arbetarrörelsen själva stå upp för schyssta villkor och trygga jobb ... vem ska då göra det?
Så länge vi har en styrning i Västerås med ledande representanter från rörelsen så förväntar jag mig inte annat än att beslut fattas där man tar ansvar för de anställda. Slopa otrygga anställningsformer och handla endast av företag som har kollektivavtal och som kan garantera trygga jobb.
